Arg

Godmorgon!

Jag gjorde misstaget att börja dagen med att läsa en tråd om och av Sverigedemokrater i morse. Så nu ligger jag och knyter nävarna.

Jag tänker mycket på det här med rasism. Att vi måste ge det ordet sin betydelse tillbaka. Våga använda det när det behövs. Ni vet, "inte rasist, men...". Ett rasistiskt uttalande är rasistiskt. En rasist är rasist. En rasist måste inte vara hen som går runt på stan och viftar med hakkors eller hoppas på massutvisning och folkmord.


Anser man att det finns olika raser av människor för att sedan tillskriva dessa människor vissa egenskaper på grund av sin hudfärg är man rasist. Säger man saker som bygger på såna här tankar är det ett rasistiskt uttalande. Punkt.

Att kalla en människa för rasist eller rasistisk är starkt, nästan ingenting som man vågar göra. Gör det! Kalla inte någon för rasist om det inte är väldigt tydligt, men kalla deras uttalanden för rasistiska om de är det!

Ponera att situationen ser ut såhär:

Du sitter i fikarummet på jobbet. En kollega utbrister något rasistiskt.Att börja diskutera, vrida och vända eller gå till attack mot den här personen är jättesvårt, skitjobbigt.

Något man kan göra är att helt kallt konstatera vad personen just sagt.

"När du uttrycker dig sådär om kvinnor i slöja är det rasistiskt"

Så får personen i fråga gå hem och fundera på om hen vill vara rasist eller inte.