Två flickor har gruppvåldtagits och
mördats i Indien, igen. Flickorna var 14 och 15 år gamla när
männen bestämde sig för att avsluta deras liv. Huruvida det var
självmord eller inte är fullkomligt ointressant. Männen som ansåg
sig ha rätten till flickornas kroppar kommer för alltid att bära
ansvaret för deras död.
Att två barn hittas hängande döda i
ett träd blir en notis i Sveriges DN. Indien ligger långt borta,
både kulturellt och geografiskt. Men det förminskar inte flickornas
smärta.
Att beskriva med ord vad jag känner
när jag får veta att två flickors liv avslutats innan de ens
hunnit börja levas är svårt. Att skriva om att det sista de fick
uppleva var den yttersta patriarkala kränkningen är omöjligt. Jag
kommer aldrig att kunna beskriva det.
Det är det här det handlar om. Den
feministiska kampen. Det är för dessa flickor som vi måste orka.
Ni som hävdar att feminismen är någon typ av västerländskt
påhitt, något vi ägnar oss åt för att vi fått för lite kuk,
lyssna nu.
Många av er har barn. En del har
döttrar. Föreställ dig din dotter som fjortonåring. Föreställ
dig att hennes underliv trasas sönder av främmande män. Att de
knullar, knullar, knullar henne. Kanske skriker hon. Kanske är hon
för rädd för att skrika. När hon gått sönder, blöder och är
medvetslös spottar de på henne. Kallar henne för en äcklig liten
hora. Kanske slår de henne. Det hela slutar med att hon hänger död
i ett träd. Vad skulle vara värst? Att hon blivit mördad eller att
livet och männen svikit henne så totalt att hon redan vid fjorton
års ålder känner att hennes liv inte är värt att levas? Spelar
det någon roll? Flickorna i Indien är långt borta, men de känner
på precis samma sätt som din dotter. Det gör lika ont.
Snälla, lyssna på oss. Se att kampen
för kvinnors rättigheter, mot patriarkatet och för en vettig
våldtäktslagstiftning är viktig. Att den fungerar. FI:s framgång
i EU-valet är ett bevis på detta. Ett bevis på att varje delat
inlägg på sociala medier, varje demonstration och varje
feministiskt samtal räknas.
Kampen för kvinnors rättigheter har
rört sig över världen genom historien. Just nu är den stark i
Sverige. Och det vi gör idag betyder något för morgondagens
kvinnor, i hela världen.
