måndag 14 november 2011

Om att bli gammal



Godmorgon.

Jag hemskolar mig själv och lär mig allt jag kan lära mig om rörelseenergi, mekanisk energi och lägesenergi. Om det är spännande och intressant? Jamen ungefär lika intressant som att läsa om Botniabanan i VF.

SER NI NYLÄGGAN?!?! Jag och Moa har blivit sambos! Notera att vi har en jävla stege i bokhyllan! Hur fett är inte det? Brukar klättra upp där om kvällarna, rynka pannan och välja bland mina jävligt intellektuella böcker.

Det är en fin dag idag. Krispigt och soligt. Min man kommer hem. Moa mår bra. Mamma är glad. Pappa är ute och åker. Jag ska äta middag hos mitt älskade lilla gudbarn med föräldrar. Jorden har inte gått under än och lär väl inte göra det idag heller.

Idag längtar jag efter att bli pensionär. Har ju annars en fullkomligt overklig rädsla för att bli gammal och dö, men just idag längtar jag till pensionärsåren. Jag tänker mig att gamlingar i Sverige med någorlunda acceptabel ekonomi inte har några måsten kvar i livet, förutom att baka kakor till sina barnbarn och säga håhåjaja. Det livet vill jag ha nu. Fast det är konstigt, för jag tänker mig att jag kommer att leva som dagens gamlingar när jag blir gammal. Alltså att jag kommer att börja brodera, säga negerbollar och ha på mig kjol. Men så kommer det ju inte att bli. Jag kommer ju sitta i mjukisbyxor, uppdatera 2070-talets version av facebookstatusar och spela xbox typ.

Och dricka kaffe och har bokklubb med min Anna. Vi kommer att bli de bästa pensionärsbästisarna ever.

Nu ska jag läsa om kWh.

onsdag 2 november 2011

Om att vara en pensionär innan 20

Vaknade i morse av att sambon försynt knackade på dörren och sa att det fanns kaffe. Tog på mig morgonrocken och fårskinnstofflorna. Hon hade dukat upp frukost och tänt ljus. Jag satt på kökssoffan och muttrade. Sen pussade jag henne hejdå och hon trippade iväg till jobbet.

När hon lämnat lägenheten ställde jag mig i köksfönstret med kaffekoppen i högsta hugg och spanade efter henne, hoppades att hon skulle vända sig om och vinka. Det gjorde hon inte. Sedan sa jag "jahaja" högt för mig själv. Tog mina vitaminer. Satte mig i soffan, beundrade vårt barskåp och läste morgontidningarna på internet. Rynkade pannan åt bussarna utanför.

Nu funderar jag på att gå och ställa mig utanför Thornbergska huset och beundra rivningsarbetet. Mata lite duvor kanske. Gubbig som man är.

Nä, ska gå på bibblan och låna böcker om hinduism och auktoritet.