Ibland måste man välja om, göra det som bara känns rätt i hjärtat och inte i omgivningen. För att må bra, helt enkelt. Strunta i prestigeförluster och frågor. Jag valde en utbildning som jag trodde att jag ville läsa, insåg att jag inte ville det, och bytte därför spår. Låter ju superenkelt, men jag var nästan beredd att stanna i tre år för att slippa förklara. Det är så konstigt det där. Man är bara ung en gång, och jag tror att man ska passa på att lära sig saker som man verkligen
vill lära sig medan hjärnan är som en liten svamp som suger åt sig kunskap. Ändå är det så svårt. Speciellt när folk frågar om man "hoppat av". Det låter ju som att man lagt sig ner för att dö, hoppat av livet, struntat i allt, gett upp.
Men jag har ju bara hoppat iväg någon annanstans.
Till idéhistoria och religionspsykologi! På distans! Jag har läst i tre dagar och är redan frälst. Jag får föreläsningar via internet och kan således tillfredsställa mina pedantiska drag och omorganisera köksskåpen samtidigt som jag lyssnar på en underbar människa tala om teknisk och industriell historia.
En hel del av litteraturen är tydligt inriktad på genusfrågor och kvinnor i historien. Och jag känner hela tiden att jag lär mig saker som jag vill veta mer om. Känner att jag får kött på benen i de frågor som jag faktiskt brinner för.
KUL!
