Viktig

Sitter och stirrar in i min dator såhär. Låtsas att jag läser något mycket intressant. Bör läsa om EU:s program för tillväxt, Europa 2020, och sedan skriva mycket vettiga saker i ett arbete som ska vara inlämnat i oktober förra året. Vet inte riktigt vem jag försöker lura. Online-folket förmodligen. Vi bor ju precis vid Online-kontoret och genom köksfönstret kan man rent känna ångesten när de stackars ungdomarna står utanför och röker som besatta på sina femminutersraster. I alla fall kan de se mig där jag sitter nu och jag anstränger mig således för att se mycket viktig och upptagen ut.

Vad jag gör egentligen:

http://mcranelid.delorean.se/

Om att vara pank

HEJ!

Jag sitter i vår gula (?) lägenhet och suger på underläppen. Är hungrig utav bara helvete. Väntar på min man som kommer "snart". Vi ska hem till lillmami och äta tacos. Åh tacos. Kommer bita sönder läppen innan vi landar på Västerhiske. Ska jag berätta om mitt liv? Jag har slutat jobba och planerar en vår präglad av fattigdom och väldigt lite öl. Men mycket skola, spinning och kärlek. Det låter väl bra? Jobbar just nu på att bli av med shoppingimpulserna. Det här med att bo mitt i stan är inte bra för min ekonomi. Dels för att det är helt jävla svindyrt att bo mitt i stan, men också för att jag så fort jag får ett "ingenting är bekvämt jag kommer att dö-anfall" kan befinna mig i en klädaffär inom fyra minuter. Köpa en skön tröja som jag inbillar mig kommer göra mig till en lyckligare människa.

Något som dock är bra är att jag har en tendens att sprida pengar runt mig utan att komma ihåg det. Låg i fosterställning för en kvart sen och vaggade i pank-panik. Sen gjorde jag en liten raid av lägenheten och plånboken som låg gömd i en väska och lyckades skramla ihop 267 kronor. Som kommer att gå till snus, juice, rostbröd och mjölk. Så jag kan överleva till den 25:e. Tror jag.

Om att bli gammal

Godmorgon.

Jag hemskolar mig själv och lär mig allt jag kan lära mig om rörelseenergi, mekanisk energi och lägesenergi. Om det är spännande och intressant? Jamen ungefär lika intressant som att läsa om Botniabanan i VF.

SER NI NYLÄGGAN?!?! Jag och Moa har blivit sambos! Notera att vi har en jävla stege i bokhyllan! Hur fett är inte det? Brukar klättra upp där om kvällarna, rynka pannan och välja bland mina jävligt intellektuella böcker.

Det är en fin dag idag. Krispigt och soligt. Min man kommer hem. Moa mår bra. Mamma är glad. Pappa är ute och åker. Jag ska äta middag hos mitt älskade lilla gudbarn med föräldrar. Jorden har inte gått under än och lär väl inte göra det idag heller.

Idag längtar jag efter att bli pensionär. Har ju annars en fullkomligt overklig rädsla för att bli gammal och dö, men just idag längtar jag till pensionärsåren. Jag tänker mig att gamlingar i Sverige med någorlunda acceptabel ekonomi inte har några måsten kvar i livet, förutom att baka kakor till sina barnbarn och säga håhåjaja. Det livet vill jag ha nu. Fast det är konstigt, för jag tänker mig att jag kommer att leva som dagens gamlingar när jag blir gammal. Alltså att jag kommer att börja brodera, säga negerbollar och ha på mig kjol. Men så kommer det ju inte att bli. Jag kommer ju sitta i mjukisbyxor, uppdatera 2070-talets version av facebookstatusar och spela xbox typ.

Och dricka kaffe och har bokklubb med min Anna. Vi kommer att bli de bästa pensionärsbästisarna ever.

Nu ska jag läsa om kWh.

Om att vara en pensionär innan 20

Vaknade i morse av att sambon försynt knackade på dörren och sa att det fanns kaffe. Tog på mig morgonrocken och fårskinnstofflorna. Hon hade dukat upp frukost och tänt ljus. Jag satt på kökssoffan och muttrade. Sen pussade jag henne hejdå och hon trippade iväg till jobbet.

När hon lämnat lägenheten ställde jag mig i köksfönstret med kaffekoppen i högsta hugg och spanade efter henne, hoppades att hon skulle vända sig om och vinka. Det gjorde hon inte. Sedan sa jag "jahaja" högt för mig själv. Tog mina vitaminer. Satte mig i soffan, beundrade vårt barskåp och läste morgontidningarna på internet. Rynkade pannan åt bussarna utanför.

Nu funderar jag på att gå och ställa mig utanför Thornbergska huset och beundra rivningsarbetet. Mata lite duvor kanske. Gubbig som man är.

Nä, ska gå på bibblan och låna böcker om hinduism och auktoritet.

Sambon

HON ÄR HEMMA!!! Sambon min. Jag har saknat henne helt obeskrivligt mycket. Känns som att jag har skilt mig efter ett 25-årigt äktenskap. Inte för att jag vet hur det känns, men jag försöker tänka ut den största saknaden en människa kan känna för att beskriva hur halv jag är utan lill-Moi. Vi har känt varandra i snart tio år och tyckt om varandra i typ åtta och ett halvt.

Jag har dukat hela dagen och ser vikta servetter när jag blundar. Älskar att duka.

Nu ska jag låta min nervösa mor klippa mig, duscha, hoppa i MYSEBYSSERNA och vänta in sambon. Gud vad jag hatar när människor kallar sin sambo för sambon. Objektifierar den stackars livskamraten och beskriver den som något slags skåp som man kan byta ut.

"Jooonå men ja å sambon ska till Kreta i augusti. Så jäla skönt å komma bort lite........." MÄNNISKAN HAR ETT NAMN!

Måndag

Godmorgon och välkomna till min måndagskänsla. För er vanliga jävlar är det ju mitt i veckan men min arbetsvecka börjar idag. Har varit ledig i fyra dagar och har således glömt hur man gör när man använder hjärnan. Alltså på riktigt. Hela helgen har jag varit fullkomligt efterbliven. Påbörjat en tanke och sedan tittat ut genom fönstret, sett typ en bil, tänkt "åh, bil" för mig själv, tystnat och tappat den jag pratat med.

Sen har sambon lämnat landet och mig för Mallorca och kommer inte hem förrän på fredag. Dock har hon med sig vin hem så jag antar att hon är förlåten. Får alltid dåligt samvete när jag saknar Moa. Ponera att hon älskar mig lika mycket som jag älskar henne, ungefär. Så är hon borta i en vecka och jag går in i någon slags depression, grinar och äter ICAs mascarpone-glass i soffan med pappa framför allsången och tänker att, ja, det kanske är det här som är min lott i livet. Pappa och allsång. Inget fel med det, men, ja, ni fattar. Då i alla fall, tänker jag på HUR FAN jag kunde vara borta i ett år. Sämsta vännen på jorden. Men nu är jag hemma i alla fall. Och har svinbråttom.

Jävla djurjävel

Jag har bakat bröd för ett helt kompani och städat köket som en manisk hemmafru. Det brukar betyda att jag håller på att få en liten livskris. Alldeles innan mina utbrott av blir jag en sådan kvinna som skulle kunna pryda Allers omslag och dra hela hemmet tillbaka till 1800-talet. Bakar, städar, fixar, donar, handlar sönder ICA-kortet och kan fan till och med få för mig att koka potatis trots att det smakar damm. Gud vad jag hatar kokt potatis. Förutom till leverbiff. Som jag för övrigt också skulle kunna få för mig att göra. Hemgjord alltså. Typ slakta en ko, ta ut levern och börja mala. Finns en fin kohage på väg till mitt jobb där jag skulle kunna hämta en ko. Har ju ändå viss erfarenhet av att frakta levande klövdjur i normalstora bakluckor.

När jag cyklar förbi den där hagen funderar jag alltid på varför tjuridioterna stannar kvar bakom det lilla plaststängslet och lever fritt. Så funderar jag på om tjuren springer fortare än vad jag cyklar, och om den skulle mörda mig om den kunde. Djur är fan dumma i huvudet. Jag litar inte på något djur. Hästar speciellt. Så sjukt lömska djur. Sist jag red var på en strand i Sydafrika. Romantiskt och vackert och hela köret men HELVETE vad rädd jag var. Jag skrek åt hästvaktskötaren att jag skulle hoppa av och fan GÅ de fyra kilometerna tillbaka till farmen. Hon bröt på tyska och sa att det fick jag absolut inte göra. Jag svor tyst på svenska tills min häst började skena. Då skrek jag igen, som en besatt skrek jag och hästen blev rädd och sprang ännu fortare och tyska tjejen och Annes häst började också springa. Nu dör jag, tänkte jag, slöt ögonen och bad om syndernas förlåtelse. Då slutade hamburgarköttet att skena och jag blev otroligt kristen i en kvart eller så.

Jaja. Nu står det i alla fall plåtar i hela köket och jag penslar honung och dekorerar med pumpakärnor på de små ångestbullarna. Ska gå och vakta ugnen nu. Snart kommer mina älskade flickor hit. Då tror jag fan vi tar en bilpromenad. Kanske får jag feeling och kör till Brännland. Skulle vara fint. Hoppas Moa vill skeda inatt med.