Nystart

Jag fick en liten kollaps här för några veckor sedan. Så jag gjorde det enda rätta och flyttade ut på landet. Bor i stugan och har anammat en ny kvällsrutin där jag somnar efter att solen gått upp, eftersom jag är för rädd när det är mörkt. Har ungefär en timme av ångest kvar innan jag kan gå och lägga mig.

Ligger i soffan och stirrar på köket. Det är en jävla musjävel där?!?!!?! Hur hanterar man denna situation?! Förmodligen inte som jag. Är på samma gång livrädd och otroligt kärleksfull. Lilla musen då! Klart du ska få en liten brödbit! Jag har svept en öl och lagt bröd framför spisen där den äckliga lilla jäveln ligger och tittar ut. Pappa kommer hit på torsdag och då gissar jag att vi kommer få någon typ av råttfällesituation. Så därför tänker jag att den lilla rackaren väl kan få njuta så länge det varar? Men måste även leka inte nudda golv när jag ska hämta något ur kylen. Får kryp i hela kroppen och kommer bädda om innan jag somnar.

ÅH HERREGUD NU HÄMTADE DEN BRÖDET. Så jävla äckligt.

Har existerat i denna stuga helt ensam i en vecka utan att bli galen.  Mer än vanligt, alltså.

*väntar ut applåderna*

Det är fint att leva på landet. Jag hugger ved, klipper gräs och säger tjena. Framförallt är det skönt att på något jävla sätt vara avskärmad från vad som händer i Europa. Jag vet att jag måste komma hem, måste ta tag i det förr eller senare. Men precis just nu känns det ganska skönt att bara vara.