Godmorgon världen!
I morse hände det där som aldrig händer. Min plan var att vakna klockan sex för att ta en härlig höstmorgonspromenad innan skolan. Var helt övertygad om att jag började åtta. Att gå upp klockan sex för att gå på morgonpromenad tillhör ju den typ av idioti som jag ägnade mig åt under mina maniska perioder då jag även körde en fem-sex gympass, gick i skolan och bakade tre olika sorters bröd i veckan. Jag var singel då.
Nu har jag lärt mig att slappna av.
Skönt.
I alla fall.
När jag vaknade, klockan sex, var jag som vanligt beredd att hoppa av min utbildning, flytta hem till mamma och aldrig jobba eller träffa mina vänner, bara för att få sova. Resten av livet. I de där morgonstunderna värderar jag sömnen högre än allting annat. Skulle utan tvekan skänka bort Calle till eventuella fasadklättrarkidnappare om klockan var innan sex och det skulle innebära att kidnapparna skulle lämna mig i fred. Skulle dock ångra mig sen.
Jag slapp dock det i morse. DÄREMOT, sket jag fullständigt i min promenad, somnade om och vaknade halv åtta i panik. Jag bor visserligen två meter från universitetet men man har ju sin morgonrutin och min inkluderar att i en timme sitta apatisk i soffan och dricka kaffe tills jag darrar och är illamående, men vaken.
Så jag gjorde som jag brukar när det blir för mycket, grät, bankade i madrassen och viskade "Varför?" tyst för mig själv. Sen tog jag upp schemat för att kolla vilken sal vi skulle vara i idag. SÅ BÖRJADE VI KLOCKAN TIO :D :D :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar