Sambon

HON ÄR HEMMA!!! Sambon min. Jag har saknat henne helt obeskrivligt mycket. Känns som att jag har skilt mig efter ett 25-årigt äktenskap. Inte för att jag vet hur det känns, men jag försöker tänka ut den största saknaden en människa kan känna för att beskriva hur halv jag är utan lill-Moi. Vi har känt varandra i snart tio år och tyckt om varandra i typ åtta och ett halvt.

Jag har dukat hela dagen och ser vikta servetter när jag blundar. Älskar att duka.

Nu ska jag låta min nervösa mor klippa mig, duscha, hoppa i MYSEBYSSERNA och vänta in sambon. Gud vad jag hatar när människor kallar sin sambo för sambon. Objektifierar den stackars livskamraten och beskriver den som något slags skåp som man kan byta ut.

"Jooonå men ja å sambon ska till Kreta i augusti. Så jäla skönt å komma bort lite........." MÄNNISKAN HAR ETT NAMN!