måndag 8 augusti 2011

Jävla djurjävel

Jag har bakat bröd för ett helt kompani och städat köket som en manisk hemmafru. Det brukar betyda att jag håller på att få en liten livskris. Alldeles innan mina utbrott av blir jag en sådan kvinna som skulle kunna pryda Allers omslag och dra hela hemmet tillbaka till 1800-talet. Bakar, städar, fixar, donar, handlar sönder ICA-kortet och kan fan till och med få för mig att koka potatis trots att det smakar damm. Gud vad jag hatar kokt potatis. Förutom till leverbiff. Som jag för övrigt också skulle kunna få för mig att göra. Hemgjord alltså. Typ slakta en ko, ta ut levern och börja mala. Finns en fin kohage på väg till mitt jobb där jag skulle kunna hämta en ko. Har ju ändå viss erfarenhet av att frakta levande klövdjur i normalstora bakluckor.

När jag cyklar förbi den där hagen funderar jag alltid på varför tjuridioterna stannar kvar bakom det lilla plaststängslet och lever fritt. Så funderar jag på om tjuren springer fortare än vad jag cyklar, och om den skulle mörda mig om den kunde. Djur är fan dumma i huvudet. Jag litar inte på något djur. Hästar speciellt. Så sjukt lömska djur. Sist jag red var på en strand i Sydafrika. Romantiskt och vackert och hela köret men HELVETE vad rädd jag var. Jag skrek åt hästvaktskötaren att jag skulle hoppa av och fan GÅ de fyra kilometerna tillbaka till farmen. Hon bröt på tyska och sa att det fick jag absolut inte göra. Jag svor tyst på svenska tills min häst började skena. Då skrek jag igen, som en besatt skrek jag och hästen blev rädd och sprang ännu fortare och tyska tjejen och Annes häst började också springa. Nu dör jag, tänkte jag, slöt ögonen och bad om syndernas förlåtelse. Då slutade hamburgarköttet att skena och jag blev otroligt kristen i en kvart eller så.

Jaja. Nu står det i alla fall plåtar i hela köket och jag penslar honung och dekorerar med pumpakärnor på de små ångestbullarna. Ska gå och vakta ugnen nu. Snart kommer mina älskade flickor hit. Då tror jag fan vi tar en bilpromenad. Kanske får jag feeling och kör till Brännland. Skulle vara fint. Hoppas Moa vill skeda inatt med.



1 kommentar:

  1. åh fy fan va roligt det var att läsa här. det får mig att garva högt och sådär härligt rått som bara bra självironi kan göra. kommer tillbaka!

    SvaraRadera