Godmorgon och välkomna till min måndagskänsla. För er vanliga jävlar är det ju mitt i veckan men min arbetsvecka börjar idag. Har varit ledig i fyra dagar och har således glömt hur man gör när man använder hjärnan. Alltså på riktigt. Hela helgen har jag varit fullkomligt efterbliven. Påbörjat en tanke och sedan tittat ut genom fönstret, sett typ en bil, tänkt "åh, bil" för mig själv, tystnat och tappat den jag pratat med.
Sen har sambon lämnat landet och mig för Mallorca och kommer inte hem förrän på fredag. Dock har hon med sig vin hem så jag antar att hon är förlåten. Får alltid dåligt samvete när jag saknar Moa. Ponera att hon älskar mig lika mycket som jag älskar henne, ungefär. Så är hon borta i en vecka och jag går in i någon slags depression, grinar och äter ICAs mascarpone-glass i soffan med pappa framför allsången och tänker att, ja, det kanske är det här som är min lott i livet. Pappa och allsång. Inget fel med det, men, ja, ni fattar. Då i alla fall, tänker jag på HUR FAN jag kunde vara borta i ett år. Sämsta vännen på jorden. Men nu är jag hemma i alla fall. Och har svinbråttom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar